saknar, saknar, SAKNAR!
Det finns mycket ja saknar. Tiden med Tessan var den bästa i mitt liv, vi umgicks dag som natt i 15 år sen tog de bara slut. Isabella Loft/Svensson, en människa som e helt underbar. Caisa und Anja, vännerna som finns där, no mather what. Tiden då man va yngre o livet inte va så damn complicated. Pappa, min pappa. Oj oj oj vad ja saknar honom, att inte vara där hemma varje dag, att inte bo hos pappa. Fan vad jobbigt de e! Närheten ja fick av Blixt, han va ändå min första kärlek och någon ja alltid kommer att ha väldigt starka känslor för. Allt detta saknar ja väldigt mycket....
...men de ja saknar mest av allt e allt de som sommaren 2008 förde med sig. Allt som var så nytt, så underbart o så galet. Att vara nykär är underbart! att vara kär e oxå underbart, att vara kär i kärleken e väl oxå underbart på sitt sätt men att vara kär i någon som inte verkar bry sig e inte alls så underbart. Men kärleken kan man inte styra o inte någon annans känslor heller, tyvärr. Ja önskar att allt hade varit som innan, när man fick höra att man va vacker, när han sa att han älskar mej innan han vände sig om o somna eller vi skiljdes åt, när vi höll handen när vi gick ut någonstans, när han pratade med mej och brydde sig om hur jag mådde och inte minst när han hade tid eller tillochmed ville träffa mej. De finns ingen sådan lycka som när någon kramar om dej, pussar dej i pannan o säger att han har saknat dej. Allt detta är som bortblåst.
Vart finns den kärleken vi delade innan?
Betyder ja verkligen ingenting för dej?!
